Simona har i sin nya bok Betvingade tagit steget från 1800-talet till det mer dramatiska och ödesmättade 1300-talet. Här står passionen i stark kontrast till digerdödens sargade offer. Vi hör hur kung Magnus nackar ryssar. Vi känner blodet skvätta i våra ansikten och vi formligen älskar det.
Markus Järv, ökänd riddare och kungens närmaste man, behöver sällan ta kvinnor med våld, de sugs frivilligt in i hans svarta garn – väl medvetna om att de inte kommer att komma ut med hedern i behåll. Men när stormannadottern Illiana hamnar naken framför hans fötter förändras hans liv för alltid. En av vår tids stora kärlekssaga tar vid. Markus är sen länge trött på kungens dåliga ekonomi och ger sig tillsammans med Illiana ut för att finna sin egen lycka. Tillsammans slåss de för ett gemensamt liv, men Markus mörka förflutna jagar dem och hotar att skilja dem åt för alltid.
Men – trots pest, våld och krig är det inte blod som färgar sidorna röda, utan kärleken och passionen som fuktar varje bokstav. Jag känner själv hur mina andetag blir djupare och mina kinder färgas lätt rosa när jag läser. Simona döljer inget, utan vi får lära känna Markus och Illiana mer än in på bara skinnet och jag hör Illianas förlösande skrik när Markus tillfredsställt henne på de mest fantasifulla sätt.
I Betvingade är vår svenska historia en av hörnpelarna vilket tilltalar mig mycket. Simona för oss med fast hand genom såväl Linköpings slott som den döende soldatens sista andetag. Den andra hörnpelaren är naturligtvis kärleken och passionen, som Simona skildrar med stor framgång. Det är inte konstigt att vissa knappt vågar andas att de läst denna bok. Min granne läser den på läsplatta, för att övriga tågresenärer inte ska se att det är just Betvingade hon läser. Min man kallar det tant-porr, men jag ser bara två människor som verkligen älskar varandra och inte förmår sig att lägga band på sina känslor – och det gestaltar Simona med stor glöd.

Gillar du recensionen? Ta och hjärta den!

14